Ett brett spektrum av behov och åtgärder

Ett framträdande mål för EU:s åtgärder mot missbruk av narkotika och alkohol är att göra lämpliga insatser så att verkan kan maximeras. Inom interventionsstrategierna inriktar man sig främst på fem breda och ibland överlappande målgrupper: 1) ungdomar i skolåldern, 2) ungdomar som experimenterar med droger i nöjessyfte, 3) ungdomar i socialt eftersatta områden, 4) unga brottslingar och 5) ungdomar i behov av missbruksbehandling (figur 53 OL).



Ungdomar i skolåldern

Prevention i skolorna är en ofta använd åtgärd för denna målgrupp. Mer information finns i avsnittet "Prevention".

På skolpolitisk nivå har flera medlemsstater utfärdat rekommendationer för hur man skall reagera på händelser som rör narkotika och på narkotikamissbrukande elever. I Frankrike framhåller man starkt en "vägledning i att förebygga riskbeteende i skolorna" samt problemlösning genom riktade rådgivningssamtal. Yrkesutbildning för skolpersonalen i hur man hanterar avvikande beteende hos unga är en aspekt som betonas kraftigt. I Österrike och Tyskland finns de så kallade STEP-by-STEP-programmen (97) som hjälper lärarna att upptäcka missbrukande elever och vidta åtgärder. I Norge har man tagit fram en handbok i hur man gör detta.

I Förenade kungariket gjorde organet Drug Prevention Advisory Service en utvärdering av ett program för prevention av narkotikamissbruk som riktade sig till ungdomar som stängts av från skolorna; slutsatsen blev att narkotikaprogram definitivt behövs men att kortvariga kurser om narkotika inte räcker. Många av de ungdomar som programmet vände sig till använde redan narkotika, vilket tyder på att programmet borde genomföras när målgruppen är yngre och att det borde framhålla och ta itu med problemen på ett tydligt sätt. Inom den nya portugisiska nationella preventionsramen planerar man att anslå 400 000 euro till alternativa kursplaner för skolorna och tidig yrkesutbildning för dem som hoppat av skolan. Nästan alla de autonoma regionerna i Spanien har redan program för det ändamålet. I Grekland inriktas tidiga insatser mot tonåriga narkotikamissbrukare och deras familjer (familjeterapi), samt mot tonåringar som har problem med polisen.

Ungdomar ute i samhället som experimenterar med droger i nöjessyfte

Man blir nu allt mer medveten om att användningen av alkohol och narkotika kan inverka negativt på livet för en liten men signifikant andel av ungdomarna. Ett framträdande mål för mer effektiva insatser är sårbara grupper av ungdomar som konsumerar alkohol och experimenterar med narkotika i nöjessyfte men inte känner till, eller inte kan kontrollera, de risker som deras missbruksmönster innebär (bland annat överdoser, olyckor, kriminellt beteende, våld, nedsättning av studie- eller arbetsförmågan, sexuellt överförda infektioner och mer långsiktiga hälsoskador på levern och hjärnan) (Boys m.fl., 1999; Parker och Egginton, 2002). Oron över förändringarna i mönstren för användningen av alkohol och narkotika i nöjessyfte blir allt starkare i EU, särskilt oron över hälsoriskerna för kvinnorna. Nöjesinrättningar som barer, diskotek, idrottsföreningar och ungdomsklubbar förefaller vara lämpliga miljöer för narkotikapreventionen eftersom man där kan vara säker på att nå ut till ett stort antal ungdomar, varav många använder droger eller riskerar att börja göra det (figur 54 OL). Det finns ett trängande behov av att dokumentera metoderna för insatserna i dessa miljöer och att noggrant utvärdera insatserna.



I Frankrike gjorde man år 2001 i minst 30 % av departementen (länen) förebyggande insatser eller tillhandahöll första hjälpen vid danstillställningar. I ett regionalt hälsovårdsområde i Irland är nattklubbarnas personal och besökare målgruppen för projektet The sound decisions. I Luxemburg finns däremot ingen rättslig ram för narkomanvård i nattklubbar.

I Nederländerna anordnas det kurser där man utbildar blivande utbildare i första hjälpen vid narkotikaincidenter i nöjesmiljöer.

Det nederländska initiativet "Going out and drugs" omfattar insatser i olika miljöer utanför skolan där ungdomar använder droger, bland annat "coffeeshops", diskotek, fester och klubbar samt de platser där större musikevenemang anordnas.

Det finns flera projekt som söker upp narkotikamissbrukare i musikkretsar och strävar efter att minimera riskerna i samband med konsumtion av lagliga och olagliga droger. Ibland kör projektpersonalen runt till olika evenemang i en husbil, så att de får en lugn miljö för informell rådgivning. Ibland finns det särskilda telefonnummer eller webbplatser som komplement.

Det har gjorts en översikt över och analys av exempel på prevention i festmiljöer omfattande projekten i EDDRA. En översikt över pågående projekt och gällande policyer ges i en rad tabeller på Internet (tabell 16 OL, tabell 17 OL och tabell 18 OL).



Specifika rådgivningstjänster på platsen och tablettestning på platsen vid ravefester är – enligt en nyligen gjord studie som finansierats av Europeiska kommissionen – ett bra sätt att nå de ungdomar som trots att de regelbundet använder droger inte ser sig som narkotikamissbrukare och inte själva skulle ta kontakt med de etablerade hjälpinrättningarna för missbrukare. Studien kom också fram till att testning av tabletter inte motverkar de preventionsinsatser som är inriktade på att målgruppen skall avstå helt från droger. I Österrike och Spanien har man nu byggt ut testningen, medan man i Nederländerna bara tillåter testningsenheter som använder mycket noggranna metoder.

En annan kategori av insatser är de som inbegriper kamratstödjare, självhjälpsgrupper och alternativ till narkotikamissbruk som information och psykosocialt stöd samt medverkan i kultur- och idrottsevenemang (t.ex. på sommarläger i Grekland). I Spanien har man i några år erbjudit program för alternativa fritidsaktiviteter över hela landet.

I Norge, Sverige och Danmark finns det "nattvandrare", frivilliga vuxna som går omkring på gatorna i städernas centrum på helgkvällar och helgnätter. Deras uppgift är att vara synliga och finnas till hands för ungdomarna. Tanken är att deras närvaro skall minska sannolikheten för våld och personskador.

Ungdomar i socialt eftersatta områden

I Sverige gjorde Narkotikakommissionen en genomgång av forskningslitteraturen om förebyggande åtgärder (Narkotikakommissionen, 2000) och drog slutsatsen att det behövs tre slags initiativ: specifika initiativ som vänder sig till de fattigaste, allmänna initiativ för att förbättra folkhälsan och initiativ för att hjälpa utsatta familjer.

Irland, Portugal och Förenade kungariket är de enda medlemsstater som identifierar särskilda områden i syfte att genomföra särskilda program i dessa områden. Fonden YPFSF (Young People’s Facilities and Services Fund) på Irland har som mål att locka "riskungdomar" i eftersatta områden till anläggningar och aktiviteter som får dem bort från missbrukets faror. I Förenade kungariket är Positive Futures verksamma i 57 eftersatta områden och arbetar med att få bort sårbara ungdomar från droger och brottslighet genom att engagera dem i idrott. De första resultaten är uppmuntrande – den brottsliga verksamheten och skolket har minskat och medvetenheten om lokalsamhället har ökat. I några av de mest eftersatta områdena i England har man inrättat Health Action Zones, samarbeten mellan flera olika instanser i syfte att avhjälpa skillnader i hälsotillstånd genom program för modernisering av hälso- och socialvården, som skall täcka ett brett spektrum av ungdomar som anses ligga i riskzonen för narkotikamissbruk (det pågår 130 projekt och initiativ i de 26 Health Action Zones som finns). Connexions är en brittisk stöd- och rådgivningstjänst för ungdomar i åldern 13–19 år som avgör vilka ungdomar som är i riskzonen och remitterar dessa till den specialiserade missbrukarvården. År 2002 var 27 samarbetsprojekt verksamma, och 20 till väntas börja arbeta under 2003.

I Förenade kungariket genomförde alla narkotikaingreppsgrupper (Drug Action Team, DAT) en bedömning av ungdomars behov 2001 och de skall enligt Young People Substance Misuse Plans (YPSMPS) planera tjänster för ungdomar, bl.a. allmänna preventionstjänster och behandling vid missbruk av ämnen, enligt lokala behov.

I Österrike finns det mobila centraler som vänder sig till ungdomar ute på gatorna och har ett nära samarbete med andra relevanta hjälporganisationer i syfte att ge narkotikamissbrukande tonåringar och unga vuxna hjälp på ett tidigt stadium. Man förväntar sig att den geografiska täckningen för dessa centraler kommer att bli större framöver (98).

I Finland finns det "Walkers"-ungdomskaféer som gör tidiga insatser, för närvarande på 24 orter. En viktig roll spelas av utbildade vuxna frivilliga som får stöd av professionella ungdomsarbetare. Man har försökt utveckla ungdomskaféerna till säkra mötesplatser. I ett regionalt hälsovårdsområde på Irland finns en Health Advice Café som har en liknande funktion, nämligen att erbjuda en kombination av prevention och direkttillgänglig hälsovård för ungdomar.

I Norge har de flesta stora kommuner uppsökande verksamhet, som bland annat gör olika förebyggande insatser som riktar sig till äldre barn och ungdomar samt erbjuder rådgivning och remittering till stöd- och behandlingsinrättningar.

Unga brottslingar

Vissa medlemsstater har riktade program för stöd, utbildning och uppsökande verksamhet som vänder sig till ungdomar i riskzonen, bland annat unga brottslingar. En betydelsefull effekt av vissa sådana initiativ är att antalet ungdomar som döms för brott har minskat.

De insatser som görs erbjuder alternativ till rättsliga åtgärder som skall se till att ungdomar inte eller mer sällan kommer in på brottets bana, något som får oåterkalleliga konsekvenser. I Förenade kungariket finns det särskilda grupper för ungdomsbrottslingar där det bland annat ingår socialarbetare på narkotikaområdet som bedömer om ungdomsbrottslingarna är narkotikamissbrukare och där så är lämpligt erbjuder insatser för att förebygga fortsatt missbruk. I Luxemburg finns projektet MSF för ungdom och solidaritet som arbetar på liknande grunder, i direkt samarbete med ungdomsdomare och behöriga aktörer inom polis och rättsväsende.

FRED-projektet i Tyskland är inriktat på tidiga insatser gentemot förstagångsanmälda narkotikamissbrukare. De finska projekten inom polisen och rättsväsendet arbetar efter samma principer.

Ungdomar i behov av behandling

Efterfrågan på missbruksbehandling är en viktig indikator på hur många som är beroende eller har ett starkt behov av narkotika. Inom EU stod 2001 ungdomar upp till 19 års ålder för just under 10 % av den totala rapporterade efterfrågan på specialiserad missbruksbehandling. Över hälften av dessa ungdomar fick behandling för cannabis som primärdrog. Nästan en fjärdedel behandlades för opiatproblem, och återstoden fördelade sig jämnt mellan kokain och andra stimulantia. Det finns dock skillnader mellan olika länder. I Irland är exempelvis andelen ungdomar bland dem som får behandling större än i något annat EU-land. Behandling av personer under 18 år innebär en del komplikationer som har att göra med föräldrarnas tillåtelse och betänkligheter när det gäller förskrivning av substitutionsläkemedel i de fall där det inte finns tillräcklig forskning om dessa läkemedels effekter i den åldersgruppen. De flesta ungdomar i behandling med svåra missbruksproblem besöker behandlingsmiljöer av ordinär typ.

Specialiserade behandlingsinrättningar har utvecklats i några länder. I Nederländerna finns det exempelvis en mindre klinik som vänder sig till 13–18-åringar. I Finland lägger man särskild vikt vid ett kontinuum av varaktig och intensiv psykosocial behandling, med nödvändig institutionell behandling. År 1999 fanns det sex behandlingsenheter för unga narkotikamissbrukare, med sammanlagt 40 platser. Dessutom hade ungdomsvårdsskolorna tre enheter som var specialiserade på missbruksbehandling, med sammanlagt 23 platser. I Luxemburg finns det ett specialistcentrum, och 43 % av dess klienter är under 16 år. I Grekland inriktas de tidiga insatserna mot tonåriga narkotikamissbrukare och dessas familjer (familjeterapi), samt mot tonåringar som har problem med polisen.

I Sverige kan ungdomar mellan 12 och 21 år som har allvarliga psykosociala problem – ofta med inslag av kriminellt beteende och missbruk av psykoaktiva ämnen – tvingas till vård på en institution utan deras tillstånd. Behandlingsmetoderna inbegriper miljöterapi, funktionell familjeterapi, kognitiv beteendeterapi och (för narkotikamissbruk) tolvstegsmetoden. Unga brottslingar får som alternativ till fängelse vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) inom sluten ungdomsvård på institution. Mer information finns i avsnittet "Åtgärder i form av behandling".


(97)  Se EDDRA.

(98) Se projektet "Auftrieb".